...
jag orkar inte mer jag blir så trött på allt, jag försöker alltid att vara där för alla andra!! ser till att alla har det bra men är det någon som har tänkt på hur jag mår och hur mycket jag igentligen klarar av. jag kan inte göra allt hela tiden även om jag försöker så kanske jag inte alltid räcker till . det blir för mycket och jag klarar inte det.
det flästa säger att detta klarar du men det änklaste sakerna kan vara dom jobbigaste i bland.
i bland så är det som att jag är folks sop påse och jag får ta skiten för allt,jag vill bli uppskatad inte nertryckt och oftast blir det så att jag blir ett rent sopnedkast. vickan gör det och det, jag glömmer vissa saker jag är mänsklig inte mer en så och jag önskar värkligen att jag kunde bli behandlad som en.
lite sympati och omsorg någongång hade alldrig varigt fel.
jag orkarite med att det mesta bli vänt mot mig,jag försöker att göra så mycket som möjligt men lila vickan kanske inte kan göra allt. försök att belasta så lite som möjligt på mig tack. jag behöver en paus från allt bara vara jag och vara med dom som bryr sig och vill vara med mig inget mer.
alla blir besvikan på mig när jag inte finns där, jag är tagen förgivet och det vill jag inte vara. en dag kanske jag inte finns mer va fan ska ni göra då??
det flästa säger att detta klarar du men det änklaste sakerna kan vara dom jobbigaste i bland.
i bland så är det som att jag är folks sop påse och jag får ta skiten för allt,jag vill bli uppskatad inte nertryckt och oftast blir det så att jag blir ett rent sopnedkast. vickan gör det och det, jag glömmer vissa saker jag är mänsklig inte mer en så och jag önskar värkligen att jag kunde bli behandlad som en.
lite sympati och omsorg någongång hade alldrig varigt fel.
jag orkarite med att det mesta bli vänt mot mig,jag försöker att göra så mycket som möjligt men lila vickan kanske inte kan göra allt. försök att belasta så lite som möjligt på mig tack. jag behöver en paus från allt bara vara jag och vara med dom som bryr sig och vill vara med mig inget mer.
alla blir besvikan på mig när jag inte finns där, jag är tagen förgivet och det vill jag inte vara. en dag kanske jag inte finns mer va fan ska ni göra då??
Kommentarer
Trackback